Mitt första inlägg. Jag har inte startat denna bloggen för att jag vill att folk ska börja följa mig. Utan endast för att använda den som en "tillflyktsort" där jag kan skriva av mig lite. Självklart är det okej för folk att läsa den. Kanske kan jag, med mig knasiga tankar och funderingar vara till stöd för andra. 

Jag är iallafall en fungerande tjej på 29år, som känner att jag äntligen har hittat rätt i livet. Men trots det så finns det vissa saker som jag inte riktigt kan släppa, vad det gäller mitt förflutna. När folk träffar mig så är oftast känslan dem får av mig att jag är en snäll, go liten tjej. Vilket jag tycker är bra. För det är ju sådan jag är. Men det finns även en annan sida av mig, som jag inte riktigt vågar visa för folk. Jag har ADHD. I och med det så är jag väldigt impulsiv i mina handlingar och tankar. Min fördel är dock att jag har fått jobba bort mycket av mitt tidigare beteend själv. Och jag tycker själv att jag har lyckats med det riktigt bra. Så när jag väl får för mig att berätta för folk att jag har det, så tror dom mig nästan inte. Och det har även gått så långt att min familj har förträngt hur jag har varit. Vilket iofs också är bra, till en viss del. För jag vill ju inte att folk ska döma efter min"sjukdom" (om man kan kalla det så) utan för den jag faktiskt är. Men trots detta så känner jag mig nästan tom och som en lögnare när jag berättar att jag har ADHD. Och det är faktiskt väldigt jobbigt. Det är så man känner sig liten och nästan påhittad på något vis. Jag vill som sagt inte att folk ska döma mig för att jag har ADHD, men jag vill inte heller behöva skämmas för att jag har det. 

Det är inte så att jag springer runt och tänker på det hela dagarna, och tycker synd om mig själv. Verkligen inte. Snarare tvärtom, jag är riktigt nöjd med att jag har kommit såhär långt. Och att det inte längre styr mitt liv. För jag har ett underbart liv, nu. Det har krävts och kräver fortfarande mycket jobb för att hålla sig på mattan. 

Jag har gjort mina misstag, och dem har många gånger varit utanför lagens gränser. Ifrån allt mellan snatteri till bilstölder, inbrott och droger. Men jag har tagit mig där ifrån, och det har jag gjort själv.

Vad skönt det var att skriva den sista raden. :) Vilken bedrift egentligen. Så har jag aldrig tänkt på det innan. 

Nu medans vi håller detta humöret så är det nog dags lägga ner för idag. 

Love life, you only have one chans, and its now. ! <3

 

Linnea

31 januari 2014 23:43

Hej förstår hur du tänker. Det var därför jag starta min. Jag lider av borderline.

http://mobil.baralillalinnea.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, och det har hänt en massa spännande, roliga och tråkiga saker. Jag har varit iväg på praktik, fått sommarjobb, fått gå en massa roliga och intressanta utbildningar både i skolan och hos arbetsgivaren. Jag har f...

Jag har verkligen världens bästa liv. Allt går bra för mig. Jag har hittat en potentiell framtida karriär och arbetsplats. Världens bästa utbildning. Världens mysigaste lägenhet. Och landar bättre och bättre i den fattiga studentekonomin. Och jag äls...

Idag, liksom de flesta tisdagarna så har jag haft ledigt. Det finns dock inget som är tråkigare än att vara ledig. Jag älskar det jag gör. Jag pluggar på högskola, och jag har hittat den bästa utbildningen. Och jag älskar verkligen mina dagar.   ...

Jag tycker att livet är helt fantastiskt. Man får vara med om så mycket, som man inte vill vara med om. Men trots detta måste jag faktiskt säga att även om vi vissa gånger, kanske rent av många gånger tycker att livet drar oss till platser och situat...

Denna dagen har jag spenderat i lugnt och harmonisk takt. Vaknade upp med ett toppen humör, utan väckarklocka och en massa måsten. Eller ja, måstena kom senare.   Gjorde mig iordning till det härliga ljudet av plogbilen som gick fram och tillbaka...