Mitt första inlägg. Jag har inte startat denna bloggen för att jag vill att folk ska börja följa mig. Utan endast för att använda den som en "tillflyktsort" där jag kan skriva av mig lite. Självklart är det okej för folk att läsa den. Kanske kan jag, med mig knasiga tankar och funderingar vara till stöd för andra. 

Jag är iallafall en fungerande tjej på 29år, som känner att jag äntligen har hittat rätt i livet. Men trots det så finns det vissa saker som jag inte riktigt kan släppa, vad det gäller mitt förflutna. När folk träffar mig så är oftast känslan dem får av mig att jag är en snäll, go liten tjej. Vilket jag tycker är bra. För det är ju sådan jag är. Men det finns även en annan sida av mig, som jag inte riktigt vågar visa för folk. Jag har ADHD. I och med det så är jag väldigt impulsiv i mina handlingar och tankar. Min fördel är dock att jag har fått jobba bort mycket av mitt tidigare beteend själv. Och jag tycker själv att jag har lyckats med det riktigt bra. Så när jag väl får för mig att berätta för folk att jag har det, så tror dom mig nästan inte. Och det har även gått så långt att min familj har förträngt hur jag har varit. Vilket iofs också är bra, till en viss del. För jag vill ju inte att folk ska döma efter min"sjukdom" (om man kan kalla det så) utan för den jag faktiskt är. Men trots detta så känner jag mig nästan tom och som en lögnare när jag berättar att jag har ADHD. Och det är faktiskt väldigt jobbigt. Det är så man känner sig liten och nästan påhittad på något vis. Jag vill som sagt inte att folk ska döma mig för att jag har ADHD, men jag vill inte heller behöva skämmas för att jag har det. 

Det är inte så att jag springer runt och tänker på det hela dagarna, och tycker synd om mig själv. Verkligen inte. Snarare tvärtom, jag är riktigt nöjd med att jag har kommit såhär långt. Och att det inte längre styr mitt liv. För jag har ett underbart liv, nu. Det har krävts och kräver fortfarande mycket jobb för att hålla sig på mattan. 

Jag har gjort mina misstag, och dem har många gånger varit utanför lagens gränser. Ifrån allt mellan snatteri till bilstölder, inbrott och droger. Men jag har tagit mig där ifrån, och det har jag gjort själv.

Vad skönt det var att skriva den sista raden. :) Vilken bedrift egentligen. Så har jag aldrig tänkt på det innan. 

Nu medans vi håller detta humöret så är det nog dags lägga ner för idag. 

Love life, you only have one chans, and its now. ! <3