Nu var det ett tag sedan jag skrev här, och det har hänt en massa spännande, roliga och tråkiga saker. Jag har varit iväg på praktik, fått sommarjobb, fått gå en massa roliga och intressanta utbildningar både i skolan och hos arbetsgivaren. Jag har fått gå med i en nystartad organisation.

Ibland undrar jag över hur jag egentligen funkar. När allt går som bäst och bara flyter på, ja då går jag och deppar ihop... Är det inte då man borde må som bäst?

Jag skulle vissa dagar bara vilja lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och gråta. Men jag har inte någon som helst aning om varför. Allt går ju bra, jag mår bra och jag har det bra. Det finns liksom egentligen ingen anledning till att vara deppig eller ledsen. 

Sommaren är på väg, och jag bara längtar! Skolavslutning, sommarjobb (förhoppningsvis, har inte fått det bekräftat ännu) och bebis!   

Så mycket kul spännande saker som händer, men ändå så deppig?

Nu får det vara slut på det här! Dags att rycka upp sig! (hur man nu än ska bära sig åt)

Jag har verkligen världens bästa liv. Allt går bra för mig. Jag har hittat en potentiell framtida karriär och arbetsplats. Världens bästa utbildning. Världens mysigaste lägenhet. Och landar bättre och bättre i den fattiga studentekonomin. Och jag älskar verkligen mitt liv och allt som händer. Men mitt i allt det positiva, så känner jag hur jag börjar deppa ihop. Och det är verkligen mitt i Tentor och Praktik. Med andra ord, väldigt olämpligt. Finns det någon där ute som kan ge mig lite tips på hur man peppar upp sig själv, så är alla tips välkomna. Är kanske inte deppig, men trött och hittar inte motivationen just nu. Snälla hjälp. Kan det ha med väderomslaget att göra möjligtvis? 

Idag, liksom de flesta tisdagarna så har jag haft ledigt. Det finns dock inget som är tråkigare än att vara ledig. Jag älskar det jag gör. Jag pluggar på högskola, och jag har hittat den bästa utbildningen. Och jag älskar verkligen mina dagar.

Idag, ledig tisdag, har jag varit hos tandläkarn. Inte det roligaste jag vet. Blir ju inte att man går dit om inte man verkligen måste. Efter tandläkarn gick jag hem till en kompis och väckte henne. Haha, gisses så kul jag hade åt henne. Så trött och flummig. Haha, skojsigt. :)

Sedan tog jag mig hem, och har fortsatt min tråkiga lediga tisdag med mina vanliga tisdags nöje, soffläge. Så trisst! Imorgon är det skola igen. :) JIPPI! Börjar dock inte förens efter lunch, men iaf, skola. :) 

Om 2 veckor åker jag iväg för 5 veckors praktik i S-tälje. :) Som jag längtar. Det ska bli så kul, spännande och intressant. Känner mig lyckligt lottad över att ha funnit en så fin praktikplats. Helt klart en av de bästa händelserna i mitt liv. :) 

Don't dream your life, Live your dreams!   

Jag tycker att livet är helt fantastiskt. Man får vara med om så mycket, som man inte vill vara med om. Men trots detta måste jag faktiskt säga att även om vi vissa gånger, kanske rent av många gånger tycker att livet drar oss till platser och situationer som vi verkligen inte vill vara med om. Så tycker jag att det är helt fantastiskt.

Jag har varit med om mycket rent utav sk*t. Och jag har i de situationerna tyckt att det har varit jätte jobbigt, och många gånger önskade man att man slapp allt, och bara kunde stänga av.

Men idag, oavsett hur jobbigt det är, så tycker jag bara att det är kul. Det kan vara allt ifrån skitsnack, pengaproblem, arbetslöshet, att bilen går sönder, ja, you name it.

Jag bara älskar livet! Jag tycker det är kul med utmaningar och är lite av en problemlösare. Och idag ser jag mitt liv som ett äventyr, och tycker det är jättekul att hugga tag i utmaningarna som kastas mot mig. Det är roligt. Många där ute tror och tycker förmodligen att jag är helt dum i huvudet som tänker så. Men det kan dem så gärna få göra. 

Jag tycker att det är en helt undebar känsla att bara kunna skratta åt allt dumt, och alla knasiga och negativa människor där ute. Haha! Jag har även insett att jag har mycket lättare för att acceptera människor. Vissa går fortfarande en på nerverna. Men jag har nog blivit ödmjukare och lär mig mer och mer för varje dag att uppskatta andras liv, åsikter och tycken. Och inte minst uppskatta mitt eget liv och det jag har. Vilket absolut inte är mycket. Men det är mitt. Mitt liv, mitt hem, min utbildning, min framtid. Mitt. =)

För att koppla till något annat som jag tycker är fruktansvärt roligt och udda. Jag har under 28 år tyckt att homosexualitet har varit äckligt och onaturligt (fördomsfullt jag vet!). Men de senaste 3 månaderna har jag kommit att inse att vissa kvinnor är så fruktansvärt vackra. Jag kan inte sluta beundra vissa kvinnor och deras underbara charm och utstrålning. Detta är något helt nytt för mig, och jag tycker att det är en helt underbar känsla. Lite skrämmande, men kul. Haha. Livet säger jag bara. Underbara mystiska ting, vad gör du med mig. 

Kanske är jag konstig. Men jag vaknar iaf med ett leende på läpparna varje morgon och ser fram emot dagen. Och jag ler nog 300% mer om dagarna nu än vad jag gjorde för ett årsedan. Och jag är verkligen lycklig. =)

  Det krävs 100 muskler att se sur ut, men bara en för att le. Välj själva. Jag har valt.

Love life, why waste it? 

Denna dagen har jag spenderat i lugnt och harmonisk takt. Vaknade upp med ett toppen humör, utan väckarklocka och en massa måsten. Eller ja, måstena kom senare.

Gjorde mig iordning till det härliga ljudet av plogbilen som gick fram och tillbaka utanför på parkeringen. Sedan satte jag mig i bilen och åkte hem till hemstaden, för att hålla i kalas för familjen.

Drog först iväg med min kära mor och handlade det som behövdes. Sen var förberedelserna i full gång. Mor åkte iväg för ytterligare ärenden. Och musiken sattes i gång i huset. =) Efter ett par timmars arbete i köket, kom resterande medlemmar i familjen,  och vi fick njuta av god mat och härliga humör.

Det var nog längesedan alla i min familj var på så gott humör samtidigt, om det någonsin hänt tidigare. 

Kalaset drog ut på tiden, mer än jag hade förväntat mig. Och det var bara positivt. Alla stannade kvar länge, vilket också är lite sällsynt, då det alltid brukar vara någon som är i behov av att dra iväg.  Men inte idag.  Vi spelade spel och hade trevligt. =) 

Jag kom hem ganska sent, och var riktigt trött, men nöjd med dagen.

Spenderade en bra stund med att gå igenom skolmaterial. Men nu ligger jag i sängen för att sova. Och jag har en stark och positiv känsla för morgondagen. Kan knappt bärga mig.

Men först, sova. Vilket nog är det bästa som finns. =) Godnatt gott folk och ... 

Älska livet, för det älskar dig. <3

Mitt första inlägg. Jag har inte startat denna bloggen för att jag vill att folk ska börja följa mig. Utan endast för att använda den som en "tillflyktsort" där jag kan skriva av mig lite. Självklart är det okej för folk att läsa den. Kanske kan jag, med mig knasiga tankar och funderingar vara till stöd för andra. 

Jag är iallafall en fungerande tjej på 29år, som känner att jag äntligen har hittat rätt i livet. Men trots det så finns det vissa saker som jag inte riktigt kan släppa, vad det gäller mitt förflutna. När folk träffar mig så är oftast känslan dem får av mig att jag är en snäll, go liten tjej. Vilket jag tycker är bra. För det är ju sådan jag är. Men det finns även en annan sida av mig, som jag inte riktigt vågar visa för folk. Jag har ADHD. I och med det så är jag väldigt impulsiv i mina handlingar och tankar. Min fördel är dock att jag har fått jobba bort mycket av mitt tidigare beteend själv. Och jag tycker själv att jag har lyckats med det riktigt bra. Så när jag väl får för mig att berätta för folk att jag har det, så tror dom mig nästan inte. Och det har även gått så långt att min familj har förträngt hur jag har varit. Vilket iofs också är bra, till en viss del. För jag vill ju inte att folk ska döma efter min"sjukdom" (om man kan kalla det så) utan för den jag faktiskt är. Men trots detta så känner jag mig nästan tom och som en lögnare när jag berättar att jag har ADHD. Och det är faktiskt väldigt jobbigt. Det är så man känner sig liten och nästan påhittad på något vis. Jag vill som sagt inte att folk ska döma mig för att jag har ADHD, men jag vill inte heller behöva skämmas för att jag har det. 

Det är inte så att jag springer runt och tänker på det hela dagarna, och tycker synd om mig själv. Verkligen inte. Snarare tvärtom, jag är riktigt nöjd med att jag har kommit såhär långt. Och att det inte längre styr mitt liv. För jag har ett underbart liv, nu. Det har krävts och kräver fortfarande mycket jobb för att hålla sig på mattan. 

Jag har gjort mina misstag, och dem har många gånger varit utanför lagens gränser. Ifrån allt mellan snatteri till bilstölder, inbrott och droger. Men jag har tagit mig där ifrån, och det har jag gjort själv.

Vad skönt det var att skriva den sista raden. :) Vilken bedrift egentligen. Så har jag aldrig tänkt på det innan. 

Nu medans vi håller detta humöret så är det nog dags lägga ner för idag. 

Love life, you only have one chans, and its now. ! <3